Självledarskap och medarbetarskap

Vad självledarskap är

Begreppet självledarskap introducerades av forskaren Charles Manz i en bok 1983. Tre år senare gav han det en teoretisk grund i en vetenskaplig artikel. Där beskrev han självledarskap som ett sätt att påverka sig själv på två plan: att leda sig själv mot uppgifter som motiverar i sig, och att styra sig själv i det arbete som behöver göras men som saknar den motivationen.

Självledarskap rymmer alltså både att få det tråkiga gjort och att hitta det som gör arbetet värt att göra.

Tre grupper av strategier

Forskarna Christopher Neck och Jeffery Houghton gick 2006 igenom två decennier av forskning om självledarskap. De samlade strategierna i tre grupper.

Beteendeinriktade strategier. Att sätta mål, iaktta hur arbetet går, ge sig själv påminnelser och belöna sig när något är klart. Tänk dig en medarbetare som delar upp en stor rapport i delmål för veckan och stryker dem allt eftersom.

Naturlig belöning. Att leta upp det i uppgiften som känns meningsfullt i sig, och forma arbetet så att mer av det får plats. Det kan vara att börja med den del som väcker nyfikenhet, eller att koppla en rutinuppgift till varför den spelar roll för någon annan.

Konstruktiva tankemönster. Att pröva sina egna antaganden, lägga märke till den inre dialogen och föreställa sig hur något kan gå bra. Inför ett svårt samtal kan det betyda att byta "det här kommer att gå fel" mot "vad behöver jag ha med mig för att det ska fungera?".

Hur det hänger ihop med medarbetarskap

I medarbetarskapshjulet går rörelsen från dialog till gemenskap, engagemang, ansvar och initiativ, och sedan tillbaka till förtroende. Hjulet och dess fyra steg finns beskrivna, och visas som bild, i Vad är medarbetarskap, och varför spelar det roll?

Hjulet beskriver medarbetarskap och nämner inte självledarskap, men de två går att läsa tillsammans. Ett sätt att se sambandet är att självledarskap är den inre sidan av steget ansvar och initiativ: förmågan att själv sätta mål, hålla riktningen och ta nästa steg.

Läst på det sättet pekar hjulet också på vad självledarskapet behöver omkring sig. Dialog och förtroende ger utrymme att ta initiativ. Gemenskap och engagemang ger en riktning att leda sig själv mot.

Medarbetarskapet sätter sammanhanget. Självledarskapet är det var och en gör inom det.

Vad som gör det lättare

Självledarskap växer i samspel med ramarna runt arbetet. Fyra saker gör det lättare att leda sig själv i vardagen:

• tydliga mål och prioriteringar
• tillgång till den information arbetet kräver
• mandat att fatta beslut inom sitt område
• tid för reflektion och lärande

Ansvaret ligger på båda sidor, precis som i medarbetarskapet. Organisationen ger utrymmet, och var och en använder det.

En fråga att ta med sig

Vilken av de tre strategierna använder du redan, och vilken skulle du vilja pröva i veckan som kommer?

Läs mer om relationen till arbetet i Vad är medarbetarskap, och varför spelar det roll?

Källorna

Begreppet självledarskap

Manz, C. C. (1983). The Art of Self-Leadership: Strategies for Personal Effectiveness in Your Life and Work. Englewood Cliffs, NJ: Prentice-Hall.

Boken där begreppet först introducerades.

Manz, C. C. (1986). Self-leadership: Toward an expanded theory of self-influence processes in organizations. Academy of Management Review, 11(3), 585–600.

Den teoretiska grunden och beskrivningen av självledarskap på två plan.

De tre grupperna av strategier

Neck, C. P., & Houghton, J. D. (2006). Two decades of self-leadership theory and research. Journal of Managerial Psychology, 21(4), 270–295.

doi.org/10.1108/02683940610663097

Genomgång av forskningen och indelningen i beteendeinriktade strategier, naturlig belöning och konstruktiva tankemönster.

Medarbetarskapshjulet

Hällstén, F., & Tengblad, S. (red.) (2006). Medarbetarskap i praktiken. Lund: Studentlitteratur.

Ursprunget till hjulet som sambandet läses mot. Kopplingen mellan hjulet och självledarskap är vår tolkning.